Den fina miljö som finns vid Våsbo fäbodar i form av flora, markslag och byggnader har skapats under en lång tid. Generationers brukare har tagit vid efter varandra i en lång kedja. Ännu vet vi inte när Våsbo fäbodställe började brukas och hur den första tidens användning såg ut. Förändringar har skett under tidens gång, markerna har ökats ut, byggnader flyttats och byggts om, arkanvändning och betesgång har förändrats. Det har diskuterats en hel del om hur, när och varför fäbodarna har uppstått. Frågorna har inget klart svar. Hur fäbodarna användes, vilka markslag och byggnadstyper som fanns, varierar i oändlighet över fäbodområdet och över tid. Jordbruket i Hälsingland, liksom på andra håll i norra Sverige, har länge varit inriktat på boskapsskötsel, kompletterat med olika bisysslor. Byarna har samlats i de bästa odlingslägena i dalgångarna och vid sjöarna. Större delen av marken i hembyn har brukats som åker eller svaljord (ett tidigt cirkulationsbruk med omväxlande lin, säd och gräsväxt). Betesmarken i utskogen har spelat en stor roll vid etableringen av fäbodarna, men ofta var även andra markslag lika viktiga.
|
|
Mesta delen av djurens vinterfoder har hämtats på ängsmarker utanför gårdens närmaste marker, vid fäbodar och på myrar i fäbodens omgivning. Så var det även för bönderna från Våsbos hemby Roteberg i Voxnans dalgång i Ovanåkers socken. Beräkningar från Roteberg vid mitten av 1800-talet visar, att mer än 75 % av gårdens areal bestod av ängsmarker, varav den större delen fanns utanför byn.
Byn Roteberg med sina bönder finns upptagna under Alfta tingslag i Hälsinglands äldsta skattelängd från 1542. Roteberg är redan då en stor by med 13 bönder. Till byn hörde också 2 ålkar och en kvarn. Fäbodar nämns inte, men de "skogedelar" som finns uppräknade efter bönderna, kan betyda fäbodar som hade ängsmark.
|