Byggnader
Sammanlagt 46 olika byggnader finns på Våsbos marker, varav många är lador. Alla byggnader gör att Våsbo ser ut som en liten by.
För djur, människor och redskap
Trots att man bara vistades på Våsbo fäbodar tre-fyra månader om året, behövdes en mängd byggnader för människor, djur och redskap.
Det var ju inte bara skogsbetesmarkerna och mjölkdjuren som var skälet till att man vistades här, ängsmarkerna och de små åkrarna var för Rotebergsbönderna en lika viktig del av fäbodlivet.
Djuren, människorna och mjölkhanteringen krävde sina särskilda hus, men här fanns också mark som skulle sås och skördas, redskap som skulle förvaras och grödor som skulle vara under tak till vintern.
Gemensamt för byggnaderna är att stommarna är i liggande och knutat timmer, bilat eller i rundtimmer och att alla är omålade. Flertalet är bara en våning höga.
-
Kokhuset är fäbodens hjärta och den byggnad som med fähuset uppfördes först på fäboden. Här omvandlades den färska mjölken till mer hållbara produkter. På Våsbo finns flera varianter av kokhus.
Det enrummiga "rökstösset" eller som det kallas på andra håll i landet, eldhuset, är representerat av ett f.d. stöss på Olols-vallen, som senare har använts som disklada. Huset är flyttat några gånger och eldpallen, som förr fanns på jordgolvet i mitten av huset, är numera borta, men insidan är svart av sot från årens skorstenslösa eldande.
-
Ursprungligen användes rökstösset både som kokhus och som boajäntans sovoch matlagningsplats. Flera av de gamla rökstössen revs troligen vid laga skiftet. Ystningsutrymmet moderniserades då och försågs med öppen spis och trägolv och flyttades i några fall in till vallstugan vid sidan av köket.
-
Under senare hälften av 1800-talet och efter laga skiftet, stod verksamheten på fäbodarna på sin topp. Mjölkpriserna gick upp och detta passade det familjebaserade och boskapsinriktade jordbruket i Hälsingland som redan funnits lång tid. Kornas och getternas mjölkproduktion hade börjat öka och mjölkhanteringen rationaliserats med Alfa-Lavals separatorer och handvevade mjölkkärnor.
Hagavallens stösslänga kan ses som ett uttryck för denna tid, där olika utrymmen som hörde till mjölkhanteringen satts samman till en praktisk arbetsplats, enbart avsedd för boajäntans viktiga arbete.
-
Det finns inte två vallstugor på Våsbo som har lika utformning. Stugorna verkar ha tillkommit relativt sent på fäbodarna i Hälsingland, kanske först under 1700- talets senare del.
Från början var de mest avsedda för husbondfolket och gäster, medan boajäntan fick sova i betydligt enklare utrymmen, inne i stösset eller på vinden.
Under senare delen av 1800- talet och in i början av 1900-talet isolerades stugan och kammaren för att skogshuggarna skulle kunna övernatta under vinterns skogsavverkningar.
-
Fähuset och kokhuset (stösset) var de viktigaste och första byggnaderna på fäboden. Fähuset liknade de gamla vinterfähusen, med skillnaden att eldstad och innertak saknades. Längs båda långväggarna finns kornas avdelade båsplatser, bakom korna går två längsgående dyngrännor som slutar i varsin dynglucka i bakre gaveln. Korna (och ibland även getterna) stod uppbundna här övear natten och mjölkades morgon och kväll.
Flera av fähusen på Våsbo är placerade i en liten sluttning, med den bakre gaveln upptimrad så att dyngan fick plats utanför. Förutom fähuset för kor finns även småfähusen. Getafäx eller fårafäx kunde ibland inrymma båda djurslagen. Utanför fähusen fanns förr ofta en fägård, en liten fålla, där djuren samlades innan de släpptes på skogsbete efter morgonmjölkningen.
-
Våsbos äldsta byggnad är en bod, som använts som getafäx. Den har årsringsdaterats till 1549 -1555 . Varifrån den kommer ursprungligen vet man inte, men den sägs ha använts av skogsfinnarna på deras svedjor under 1600-talet.
-
De härbren som står på fäbodarna är ofta uppflyttade från hemgården, där de tjänat ut och ersatts med ett större eller nyare härbre. I fäbodhärbret förvarades mjöl, salt, hällbröd och några personliga tillhörigheter som behövdes under sommarens vistelse. Här torkades också ostarna tills någon från gården hämtade hem dem. Under vintern låstes grytor och andra tillbehör in i härbret.
-
Stallen har troligen tillkommit i samband med att skogen, som tidigare hade varit gemensamt nyttjad, delades upp i skogsskiften vid laga skiftet i mitten av 1800- talet. Nu tog timmerhuggningarna vid och huggare och körare med sina hästar började använda stugor och stall under vintern. Stallen användes även under sommaren, eftersom alltmer mark på Våsbo odlades upp till hövall och hästarna fick mera arbete.
-
Även logarna är sent uppförda, kanske under senare delen av 1800-talet. Den säd som odlades på fäboden förvarades i kärvar i de tättimrade logarna. Säden kunde tröskas på fäbodens loggolv eller tas hem till byn för tröskning under hösten eller vintern.
-
Viktiga komponenter i mjölkhanteringen är brunnen, som oftast finns nära stösset. Eldstaden för uppvärmning av diskvatten brukar också ligga intill. På Skomakra finns eldstaden intill ett takförsett diskutrymme. Brunn, eldstad, uppvärmt diskvatten och diskbänk, allt nära till hands
-
På Våsbo finns stora ytor för äng eller vallodling. När höet torkats på marken eller på hässjor, lastades det in i ladorna. Under vintern hämtade man hem höet till hemgården på slädar. De fyra vallarna inom kulturreservatet har sammanlagt 16 lador av olika modeller, de flesta i rundtimmer. Klumpalador, hållador…
Olols vallstuga t.v. med stöss, kök och kammare t.h. det gamla rökstösset (eldhuset).
Vedboden t.h. är ett gammalt rökstöss. Under finns en jordkällare, som kan nås från lidret i mitten av längan. Nederst i sluttningen är stössrummet.
Skomakras fägård med fähus t.v. och get/fårfäx t.h..
Öppna spisen i Hagas stösslänga. Ett årtal 1861 på spismuren kanske anger det år som de olika utrymmena flyttades ihop till en länga.
Hagas stall, med dasset vid gavlen.
Olols f.d. stöss, nu disklada. På sidan finns en glugg för röken.
Roger Person och Skomakra-Karin vid härbret 2001.
Hagas vallstuga.
Längan består från vänster av ett stöss, rummet där mjölken ystades i den öppna spisen. Mitt i längan är ett sammanbindande lider, där man nådde både stösset och jordkällaren som fanns under vedboden på andra änden. Stösslängan kan kanske liknas vid en enkel föregångare till mejerierna som började uppföras efter den här tiden. Men på Våsbo har man aldrig skickat mjölken till mejeriet, all mjölk förädlades på plats till smör, ost, skumost, messmör, stekost, sötost, långmjölk osv.
Lassas tun: en vedbod t.v., vallstuga och härbret.